Idag vaknade jag strax efter 11 och kunde gå runt här hemma och ta det lugnt ett tag innan jag bytte om till ridkläder och cyklade iväg till vilsta där jag hade min enda lektion för dagen, vilket jag även kommer ha hela våren, otroligt skönt! Jag red Brutus och det superbra, han är såå fin. När vi var klara i vilsta cyklade jag hem (på min cykel med punka!!!). Dessutom har min ena nagel gått av, känns hur konstigt som helst och är jättefult. Just nu sitter jag här hemma och lyssnar på musik & snart kommer mamma hem, hon och jag börjar våra nya liv idag, vi ska bli nyttiga i veckorna och börja gå ut och gå några dagar i veckan + att jag ska antagligen börja simma igen. Ikväll blir det antagligen ut och övningsköra, sen får vi se hur resten av kvällen planerar sig.

Jag har så mycket tankar i huvudet, även fast jag inte vill ha dem där. Jag vill gråta ut allt & bara känna mig tom och glad igen. Varför kan inte bara 3an gå fortfare så jag kommer iväg från den här staden och så jag kan leva livet med Sara? Allt skulle bli så mycket enklare. Är det tomheten i mig eller är det närheten jag saknar?